Idag börjar mitt nya liv! Och vips så har man börjat detta inlägg med den klyschigaste klyschan av dem alla. Men nu råkar det vara så att mitt nya liv faktiskt börjar idag. Ett (förhoppningsvis) hälsosammare liv.
Varning för långt inlägg!
Jag ska nu vara så pass ärlig som jag aldrig, någonsin tidigare varit mot varken mig själv eller mot dem runt omkring mig. Jag erkänner här och nu för alla att jag är
matmissbrukare. Om du är en av dem som inte tror att detta existerar, tror att det är bullshit, så kan du lika gärna lämna min blogg nu. För JAG VET att det existerar. Jag lever med det varje dag...
"Matmissbruk eller tvångsmässigt ätande karaktäriseras av ett tvångsmässigt eller besatt förhållande till mat.
En person som missbrukar mat börjar frekvent att äta mat okontrollerat, vilket ibland kan ta formen av hetsätning, och under dessa perioder kan de uppleva sig som utom kontroll och desperata. Det är vanligt att man fortsätter att äta långt efter att man blivit mätt. Detta följs av känslor av skuld och ånger. Matmissbrukare, eller tvångsmässiga överätare, karaktäriseras av att de äter när de inte är hungriga. De skiljer sig vanligen från bulimiker genom att de inte kompenserar sitt ätbeteende genom att kräkas. Beteendet leder oftast till viktökning."
Där, kära läsare, har ni mig i ett nötskal. Jag äter när jag är ledsen, glad, uttråkad, nervös och vid massa andra känslosamma tillfällen. Jag äter för att jag är sugen. Och jag är så jävla less på det!
Nu har jag tagit mig i kragen och bestämt mig för att göra något för mig. Jag har kämpat med min vikt i hela mitt liv och jag tänker inte längre sitta och vänta på att något/någon ska förändra det åt mig. Det är bara jag som kan ta tag i mina egna problem. Och det tänker jag göra... eller jag har redan börjat.
Igår vid 19-tiden hade jag en konsult med M.A. på gymmet jag går på. Han är personlig tränare och utbildad inom PRE-NET:s viktminskningsprogram. Innan konsulten var klar så var jag redan inskriven. Jag kände att det här var något för mig - så vi körde igång på direkten!
För dig som inte vet vad PRE-NET handlar om kan läsa mer om det
här.
I korta drag kan man säga att det handlar om att träna sig mentalt i att ta avstånd (känslomässigt) från mat och på så vis (i mitt fall) få bukt på sitt missbruk. Detta genom att börja viktnedgången med att endast äta 3 måltider om dagen varav endast 1 av dem är på mat. Resterande 2 är kosttillskott i pulverform som ska drickas.
NEJ! Detta betyder inte att jag har börjat banta. Det betyder bara att jag under en kortare tid väljer att ta avstånd till maten för att ge mig själv chansen att börja om och få nya vanor när det gäller kost, hälsa och motion.
Så vad är målet med det här för mig?
- Inte längre vara överviktig.
- Få starkare självförtroende.
- Trivas med och ÄLSKA mig själv.
- Känna mig nöjd när jag tittar i spegeln.
- För en gång skull avsluta/klara av/genomföra något i mitt liv som jag verkligen vill - uppnå en DRÖM.
Mycket kanske låter egocentriskt, men man måste tillåta sig själv att vara det ibland. Jag älskar min familj, min sambo, mina vänner. Det måste väl ändå vara okej att få älska sig själv också? Och nu vill jag börja göra det.
Varför jag väljer att skriva det här på min blogg och dessutom länka till facebook är för att jag inte vill hålla det hemligt. Om ni ser mig dricka min shake så vill jag att ni ska veta varför. Jag vill inte skämmas över att sikta mot mitt mål och hur jag väljer att ta mig dit är ju upp till mig. Det ger mig dessutom lite mer press och motivation att veta att några (många?) vet om vad jag håller på med vilket gör att ett misslyckande (kommer inte att hända!) skulle svida för hårt medan en lyckad viktnedgång skulle ge SÅ mycket mer!
Jag hoppas att släkt och vänner som läser detta kommer att stötta mig i det jag gör. För jag påstår inte för en sekund att det kommer gå lätt. Det kommer vara skitsvårt. Redan nu i skrivande stund så tragglar jag med motgångarna, trots att det är min första dag. Detta eftersom de två första dagarna på "dieten" enbart innehåller drycker för att rivstarta viktnedgången och sätta ner foten mot matmonstret som bor inuti mig. Jag är hungrig. Men det är bara två dagar och jag ska klara denna första fas.
Som sagt det kommer inte gå lätt, och det tror jag inte heller. Men att veta att jag har stöd utifrån kommer göra det hela mycket lättare!
Nu ska jag inte göra det här inlägget mycket längre, utan jag kommer försöka bli duktigare på att uppdatera här på bloggen i stället, så lägger jag på lite information efter som. Det kommer i framtiden garanterat komma mycket gnäll, men också positiva saker som händer. Förhoppningsvis kommer jag att ha roliga före-och efter bilder att visa er.
Tack för visat intresse och jag hoppas att du kommer gilla det jag i framtiden kommer att skriva om.
MVH// NyttLivÅtMig
